Vanliga frågor

När en person dör meddelas Skatteverket av läkaren som skrivit under dödsbeviset. Genom ett centralt datasystem får sedan alla myndigheter (även försäkringskassan) kännedom om att dödsfallet inträffat. Du behöver alltså inte kontakta någon myndighet själv. Däremot måste man göra anmälan till de eventuella försäkringsbolag som är aktuella. När det gäller frivilliga försäkringar så finns det inget centralt register som man kan vända sig till, så därför måste man som anhörig ha kännedom om vilka försäkringsbolag den avlidne har tecknat försäkringar hos. Vi kan hjälpa till med en försäkringsinventering i de fall man vill få säkra svar.

Man kan helt utesluta begravningsakten. Det innebär att den avlidne förs direkt från sjukvårdsinrättning till kyrkogården för gravsättning eller till krematorium för kremering och därefter gravsättning.

Man bör emellertid ha i åtanke att själva akten är en del i den fortsatta bearbetningen av sorgen. Begravningen är en bekräftelse att någon avlidit. Begravningar är inte till för den avlidne, den är till för de anhöriga.

Som alternativ till kistdekoration kan man använda ett bårtäcke som man lägger över kistan. Nästan alla kyrkor och kapell har sina egna bårtäcken och de är kostnadsfria. Vi har även ett bårtäcke som vi hyr ut om det inte finns ett bårtäcke i den ceremonilokal där begravningen ska äga rum.

Direkt efter begravningsceremonin kan det vara skönt att samlas och minnas den döde tillsammans. Det här är en viktig del av begravningen. Samtidigt som spänningen släpper lite har alla ett behov av att smälta intryck och umgås med människor som befinner sig i samma sinnesstämning. Många av gästerna har kanske inte heller setts på länge. Planera som inför en vanlig bjudning för att öka förutsättningarna för en bra samvaro. Minnesstunden kan ordnas i församlingssal, värdshus, cafér, festvåningar eller varför inte träffas hemma hos någon i familjen om man har utrymme för det.

Det är i första hand sorgehuset som flaggar, men även andra som vill hedra den döde och visa sin sorg kan göra det. Man kan också flagga på den dödes arbetsplats.

Flaggan hissas på halv stång vid två tillfällen: På dödsdagen, eller dagen efter, och på begravningsdagen. När begravningen är över på begravningsdagen, hissas flaggan åter i topp.

När man flaggar på halv stång ska flaggan först hissas i topp och sedan halas ner till 2/3 av stångens höjd. På fasadstänger ska flaggan däremot befinna sig mitt på stången. Innan flaggan halas ska den först hissas i topp.

En människas önskemål inför sin begravning anses så viktiga att man enligt begravningslagen förväntas följa dem. Vad de efterlevande anser har mindre betydelse. Det viktiga är vad man kan anta att den döde själv skulle ha önskat. Är de anhöriga överens blir inte detta ett problem – svårigheterna kommer då uppfattningarna om den dödes önskemål är så olika att de inte kan överbryggas med samtal.

När uppfattningarna är alltför olika brukar den mest framkomliga vägen vara att ta in en tredje person. Det kan vara prästen eller någon som stått den döde nära och vars kommande rekommendation parterna på förhand bestämmer sig för att följa. Staten är skyldig att erbjuda medling i tvister som gäller kremation eller gravsättning men man kan ibland också åta sig att medla i tvister om begravningen i övrigt.

Den vanligaste orsaken till frågan beror på att den avlidne önskat bli nedgrävd eller utströdd i en minneslund. Kanske den avlidne av omtänksamhet om de efterlevande trodde att en skötselfri grav var det bästa för dem. De efterlevande skulle dock hellre se att gravsättningen skedde i en grav. Ibland finns det också redan en lämplig grav i släkten eller i familjen.

Om den dödes önskan skapar oro och tveksamhet hos de efterlevande bör man försöka tolka vad som låg bakom önskemålet. Om man då förstår att den avlidne genom sitt önskemål bara ville underlätta för de efterlevande och göra besluten lättare att fatta för dem, ja då borde man rimligen vara löst från den dödes önskan om den tvärtemot skapade oro, ångest och stor tveksamhet. Den döde skulle sannolikt aldrig ha uttryckt sin önskan om han eller hon nu levat och förstått att önskan fick motsatt effekt.

Om man däremot förstår att den döde skulle ha vidhållit sin önskan även om den gjorde de efterlevande ont, ja då skall man följa den avlidnes önskan om det är möjligt.

Här följer ett utdrag ur Begravningslagens 5 kap.:
”1 § När någon har avlidit, bör hans önskan om kremering och om gravsättningen såvitt möjligt följas av den som i egenskap av anhörig eller närstående eller annars ordnar med gravsättningen.”

Enligt begravningslagen så skall kremation eller gravsättning av kista ske inom 30 dagar från dödsfallet. Det känns ofta rätt att ordna begravningen så snart som möjligt, men å andra sidan så skall man heller inte ha för bråttom. Då kanske man som efterlevande varken hinner förstå att den avlidne verkligen är död eller förmår ordna begravningen på ett sätt som man skulle vilja.

Den vanligaste tiden mellan dödsfall och begravning i Stockholmsområdet är 2 -3 veckor, ibland går det fortare än så och ibland tar det längre tid.
Längre tid än 3 veckor förekommer också eftersom vissa ceremoni- och samlingslokaler är mer bokade än andra och man kan då behöva vänta på en tid. Det kan även bero på att man vill ha en speciell officiant, veckodag eller har andra särskilda önskemål. Om man tycker att väntetiden blir för lång så kan vi oftast föreslå alternativ.

Om den avlidne har gått ur Svenska Kyrkan eller aldrig tillhört den, så har man ingen rätt till kyrklig begravning, det vill säga präst, kyrkolokal och kyrkomusiker och istället får man ha en borgerlig begravningsakt. Kontakta oss så berättar vi mer om var en sådan kan äga rum och hur det kan gå till.

Begravningsceremoni kan hållas i kyrka, kapell, krematoriekapell, församlingslokal, vid graven, i hemmet eller annan lokal, inomhus eller utomhus, sån länge akten inte väcker allmänt anstöt.

Det är ovanligt med öppen kista i Sverige men det är absolut ett alternativ. Om man ska ha öppen kista bör man tänka på att förbereda prästen, organisten, vaktmästaren och gästerna. Man får även vara beredd på att någon tycker att det är ovanligt och kanske vill sitta lite längre ifrån kistan.

När det så småningom blir dags för gravsättning kan det också vara tid att se över den sten som förmodligen finns om man redan har en familjegrav sedan tidigare men det kan också hända att man väljer ut en ny gravplats och då behövs det en ny sten.
Vi hjälper er gärna att förmedla kontakt med en gravstensfirma.

Begravningsavgiften är en årlig avgift som beräknas efter den kommunala beskattningsbara inkomsten och betalas av alla, oavsett religiös tillhörighet.
Avgiften täcker till exempel kostnaderna för ceremonilokal, kremation, gravöppning, gravsättning av kista eller urna, transport från bisättningslokal till ceremonilokal, krematorium och begravningsplats samt gravplats i 25 år.

En bouppteckning är en rättshandling som fastställer vilka som är dödsbodelägare, efterarvingar och testamentstagare, vilka tillgångar och skulder som finns i boet mm. Den skall upprättas inom tre månader från dödsfallet.

Den som vill ändra arvsordningen kan upprätta ett testamente. Alla har rätt att själva bestämma vem eller vilka som ska ärva. Det är endast bröstarvingar som kan kräva att få sin lagliga rätt till arv genom laglotten. Vissa krav måste uppfyllas för att testamentet ska vara giltigt och vi rekommenderar att man vänder sig till en person som är kunnig inom området för att vara säker på att det blir rätt. Vi förmedlar gärna kontakt med jurister som vi har bra referenser ifrån.
Är man gift kan man också göra ett äktenskapsförord som beskriver vad som skall hända om ena parten i ett giftermål avlider eller om man skiljer sig.
Informationen är hämtad från:
”Alla har råd med en begravning” en skrift från SBF.
”När anhöriga inte är överens” en skrift från SBF
”Hur gör jag nu?” en skrift från SBF
”Ett minne för livet” en skrift från SBF
”Vem ärver?” en skrift från SBF
”Vem löser allt praktiskt och juridiskt vid ett dödsfall?” en skrift från SBF

Många församlingar i Svenska kyrkan erbjuder hjälp med sorgbearbetning i olika former. Det finns även en organisation som heter SAMS – Samarbete för människor i sorg, som samlar föreningar som arbetar med stöd för efterlevande dit man kan vända sig för mer information.

Begravning

Här kan du ladda ner skriften
”Hur gör jag nu?” »

Den går också att hämta på vårt kontor på Mariatorget, Södermalm i Stockholm.